Dans- och rörelseterapi för äldre började i Amerika i början av 1940-talet med Marian Chase, dans- och rörelseterapins moder. Hon arbetade med psykiatriska patienter och äldre på St. Elizabeth’s Hospital i Washington DC, där hon byggde sitt arbete på principen om att psykologiska problem lagras i kroppen. Hon såg dansen som en form av kommunikation som fyllde ett grundläggande mänskligt behov.
Precis som vid dramaterapi utövas den mesta dansterapin i en cirkel, eller börjar och slutar i en cirkel, för att se till att alla i gruppen syns av både de andra och gruppledaren. En cirkel stärker också samhörigheten och känslan av gemenskap, förbättrar socialiseringen och ökar självmedvetenheten, vilket ofta är nedsatt hos personer som lever med demens. Genom att använda bilder, fantasi och minnen används ofta symboler för att hjälpa individer att bearbeta svårigheter som kan vara svåruttryckta i ord. Att utforska symboler genom rörelse och ljud skapar en trygg miljö där tillit kan byggas upp och stärkas. Symboler kan lägga grunden för att utveckla teman baserade på liknande rörelser i gruppen – därför är det viktigt att ledaren uppmärksammar dessa likheter, eftersom det är här gruppen hittar sammanhållning, stöd och en känsla av tillhörighet.
Dans- och rörelseterapi kan också utföras enskilt. Att spegla eller ta efter en persons rörelser är ett viktigt sätt att förstå och få kontakt med klientens tillstånd. Detta kallas ofta icke-verbal empati, ett begrepp som benämns empatisk spegling och som beskriver hur terapeuten använder kroppen som ett instrument för att stämma in på klienten. I stället för att bara härma personen gäller det att uppleva vad de känner genom kroppen via gester, uttryck och hållning. Detta skapar tillit i den terapeutiska relationen.
Dans- och rörelseterapi ger psykosociala och fysiska fördelar för personer med demens. Den psykosociala aspekten blir en motiverande faktor inom dansterapin när man hanterar en så komplex sjukdom som demens. Personer med sjukdomen blir ofta isolerade, och dansterapi är ett underbart sätt att uppmuntra till socialt umgänge, fysisk träning och känslomässigt välbefinnande.
Personlighetsförändringar, svårigheter med kommunikation och ibland utmanande beteenden på grund av frustration över sjukdomen är några av de effekter som ofta gör att en person med demens drar sig undan, stänger av känslomässigt socialt och till slut blir isolerad. Ofta har familj, vänner och även professionella svårt att hantera dessa förändringar. Dans- och rörelseterapi kan vara lösningen eftersom den kan knyta an en person till omvärlden på sätt som traditionella terapier inte kan. Genom koordination av ljud, rytm och rörelse kan individer få kontakt på otroliga sätt.
Några psykosociala fördelar med dans- och rörelseterapi:
– Alternativa metoder för kommunikation
– Uppmmuntrar till social interaktion och kommunikation
– Ökad självmedvetenhet (personligen och i förhållande till andra)
- Ger en kanal för att omvandla oro och/eller aggression till ett sunt uttryck
- Förbättrar och/eller hanterar symptom på depression och ångest
- Upprätthåller och förbättrar ibland minne och kognitiv funktion
- Stärker neurologiska banor
- Ger möjligheter till ett säkert och värdigt uttryck
Glöm inte att titta i våra listor över BEHÖRIG VÅRDPERSONAL som kan hjälpa till. De finns under Therapeutic & Artistic Practitioners på fliken NY Resources & Professionals på vår hemsida, eller klicka här: http://hnh.fb5.myftpupload.com/ny-resources-professionals/therapeutic-artistic-practitioners/