Sinnesstimulering är den enklaste formen av informationsinsamling och bearbetning för personer som drabbats av demens och vars komplexa talmönster har påverkats. En av anledningarna till att det är idealiskt för personer som lever med demens är att det tillåter bearbetning av information som tar bort det kognitiva lagret och enbart betonar upplevelsen. Alla sinnen kan stimuleras, som lukt, smak och beröring, vilket kräver liten tolkning. Ofta är personer som drabbats av demens väldigt taktilt lagda och dras till olika texturer i sin omgivning – oavsett om det är i klädernas tyg eller i mjukheten hos ett blomblad. När en person har nedsatt syn eller hörsel kan detta också leda till minskat intresse för omgivningen – därför kan sinnesintryck som stimulerar två sinnen samtidigt vara engagerande för personer med nedsatt förmåga att bearbeta sinnesintryck.
Det som är så underbart med sinnesstimulerande arbete är att det stimulerar och väcker minnen till liv samt kopplingar till en persons tidigare identitet. Genom dessa kopplingar skapas band och en känsla av samhörighet – att bevara kontakten är en viktig del av välbefinnandet inom demensvården. Det finns många typer av sinnesstimulering, från vardagliga aktiviteter till att skapa konst. Aromaterapi, att hålla i föremål för att känna på deras struktur eller doft, att använda en penna för att skriva eller en pensel för att måla, att smaka, höra ljud eller lyssna på musik, samt att interagera med ljus (filmer) eller rörelse i form av promenader, dans, träning eller yoga. Att titta på bilder och titta närmare på rörelser och färg är ett underbart sätt att uppleva glädje och engagemang.
Sinnesobjekt kan användas tillsammans med konstskapande, vilket frigör mening. Mening kan uppstå i även det minsta konstverk – och den sensoriska aspekten är viktig eftersom sinnesintrycket kan väcka idéer hos konstnären som ännu inte har kommit fram.
Intellekt och kognition är en del av konstskapandet och kan öka förståelsen för konst – för att förstås på den mest grundläggande nivån förlitar sig konsten på sinnenas språk. ”Den ursprungliga reaktionen på kreativ kommunikation förblir intakt hos personer med demens, även när minne, språk och kognition är nedsatta.” (socialworktoday.com). Därför är kreativa terapier inte bara till stor nytta, utan hjälper också till att fokusera på de förmågor som finns kvar – inte det som har gått förlorat.
Uttrycksfulla och kreativa konstterapier omfattar flera discipliner, från bild- och musikterapi till dans-/rörelseterapi och dramaterapi. Dessutom kan ”konstterapi sträcka sig från insiktsbaserade stödgrupper för personer med tidig demens eller mild kognitiv svikt till icke-verbalt, sinnesbaserat stöd för dem i framskridna stadier av demens”, enligt Theresa Dewey, konstterapeut vid Lieberman Center for Health and Rehabilitation i Skokie, Illinois. Målen med konstterapi varierar från att hantera depression till ångest, ökat engagemang och förbättrad kommunikation, samt för personer med svår demens, ökad sinnesmedvetenhet och kontakt med andra. Dessa terapier förbättrar livskvaliteten, vilket är deras huvudmål.
Terapi som anpassas efter individuella intressen och förmågor fungerar bäst. Musik, dans och trumspel är särskilt verkningsfulla eftersom kognitiva nedsättningar inte är ett hinder för att delta. Den terapiform som fungerar bäst är i slutändan den som klienten reagerar på – särskilt de som kringgår svårigheter och lyfter fram förmågor. Det finns också argument för att en kombination av olika terapier fungerar bäst. ”Det finns goda belägg för att tillgängliga terapier fungerar bäst i kombination – till exempel konstterapi plus musik och dans, eller, inom en konstterapisession, en kombination av kreativt skrivande och poesi, eller en dramaterapisession som använder det talade ordet, konst och musik tillsammans.” (www.alzheimers.net)
Konstterapi väcker patienter med kognitiv svikt genom att hjälpa hjärnan att hitta nya kommunikationsvägar till kreativitet. Det kan inspirera en äldre person med begränsat tal att använda en pensel för att kommunicera, vilket i sin tur öppnar nya nervbanor och aktiverar delar av hjärnan som inte är kopplade till språket. Det kan också minska aggressivt beteende genom att erbjuda ett utlopp. Även om konst inte botar sjukdomen kan den stimulera hjärnan på ett nytt sätt och skänka kreativitet och glädje, vilket kan göra stor skillnad för en älskad anhörig vars tillstånd har försämrats. Att delta i konstklasser där kreativitet betonas skapar också en känsla av att ha åstadkommit något, stärker självförtroendet och ökar det sociala samspelet. Visuell konst kan till och med väcka slumrande minnen och känslor, vilket sätter igång samtal mellan patienter som ofta kämpar med att uttrycka sig. Särskilt när de skapar konst själva stimulerar denna aktivitet hela hjärnan.
Den förbättrar kommunikation, hjärnans funktion, socialt samspel, sinnesstimulering, taktil bearbetning samt meningsskapande, öga-hand-koordination, finger- och handstyrka samt fantasi. Den kan kombineras med ergoterapiövningar för finger- och handstyrka samt rörlighet. Fokus kan läggas på sinnesbearbetning och hur den resonerar hos individen. Man kan prova fingerfärger i stället för pensel, eller droppa färg på blött papper för att se den förvandlas till något; skulptering och lera betonar också de taktila egenskaperna.
Glöm inte att titta i våra listor över BEHÖRIG VÅRDPERSONAL som kan hjälpa till. De finns under Therapeutic & Artistic Practitioners på fliken NY Resources & Professionals på vår hemsida, eller klicka här: http://hnh.fb5.myftpupload.com/ny-resources-professionals/therapeutic-artistic-practitioners/