Tecken på att något är fel

TECKEN PÅ ATT NÅGOT ÄR FEL – VIKTIGT

1) Uttorkning

2) Urinvägsinfektioner (UVI)

3) Aggressivt beteende

UTTORKNING

Det behövs vatten under hela dagen för att hjälpa till att förhindra förstoppning och uttorkning, samt för att få venerna att svälla upp inför blodprovstagning, droppbehandling (I.V.) med mera.

Uttorkning kan uppstå av många anledningar hos äldre och personer med demens.

9 tecken på uttorkning hos någon med demens

Personer med framskriden demens är sårbara för uttorkning av flera anledningar. Framför allt kan de glömma att dricka eller att uttrycka att de är törstiga. Demens kan också förändra hjärnans signaler för törst och hungerskänslor, så din närstående kanske inte ens känner igen de vanliga kroppsliga signalerna som talar om för oss andra att dricka lite vatten. Läkemedel samt episoder av kräkningar eller diarré kan också leda till uttorkning.

Vad du bör hålla utkik efter:

• Personen känns varm vid beröring.
• Förvirringen ökar (även om detta kan vara svårt att upptäcka vid sen demens).
• Läpparna är nariga och torra.
• Huden är torrare än vanligt.
• Personen kan klaga på huvudvärk.
• Urinen är mörk och luktar starkt.
• Ögonen blir insjunkna.
• Pulsen är snabbare.
• Blodtrycket är lägre.
• Minskad hudelasticitet.

https://www.caring.com/articles/9-signs-of-dehydration-in-someone-with-dementia

Tecken på uttorkning – Nyp huden på armen ovanför handleden. Om huden inte sjunker tillbaka direkt är det ett tecken på uttorkning.

Många äldre begränsar medvetet sina vätske- eller dryckesintag om de lider av inkontinens eller skäms över att behöva använda toaletten många gånger om dagen. De kan också vara förvirrade och/eller lida av demens och inte kunna komma ihåg om de har fått i sig någon dryck under en given dag. Äldre som bor ensamma i hemmet eller på vårdboende kanske inte heller har den rörlighet som krävs för att hämta dryck på egen hand och kan dra sig för att be om hjälp. Dessutom kan vissa läkemedel påverka vätskestatus eller vätskeintag, och vårdpersonal kanske inte är medveten om att en patients vätskeintag har minskat. En äldre person som tar diuretika (vätskedrivande läkemedel) och inte ersätter den extra vätska som förloras löper också större risk för uttorkning.” – enligt Kelly O’Connor, RD, LDN, CDE, på Mercy Medical Center i Baltimore, http://www.todaysgeriatricmedicine.com/archive/110310p24.shtml

URINVÄGSINFEKTIONER – även kända som UVI

Agingcare.com ger utmärkta råd om effekterna av UVI hos personer med demens:

Urinvägsinfektioner, demens och delirium: Konsekvenser och behandlingsalternativ

Urinvägsinfektioner hos äldre personer med demens är en komplex fråga. Det första man måste förstå är att äldre med UVI kan ha andra symtom än unga eller medelålders vuxna. Äldre, särskilt de med demens, kanske inte kan berätta om sveda när de kissar, ökad trängning att kasta vatten eller smärta i nedre delen av magen som ofta rapporteras hos yngre vuxna med UVI. Dessutom kanske äldre inte får feber.

Ibland är det enda tecknet på urinvägsinfektioner hos äldre en akut förändring av det psykiska tillståndet, vilket kallas delirium. Det är viktigt att skilja delirium från demens, eftersom delirium innebär en kortvarig förändring av det mentala tillståndet (under loppet av timmar eller dagar) som orsakas av ett potentiellt reversibelt tillstånd (såsom infektioner, lågt blodsocker, biverkningar av mediciner med mera). Å andra sidan representerar demens en mer långvarig förändring av det mentala tillståndet (under loppet av månader till år) som kan vara reversibel eller inte, beroende på orsaken (t.ex. Alzheimers, Parkinsons, B12-brist, hypotyreos med mera).

Det är möjligt att ha ett UVI-utlöst delirium utöver en redan existerande demens, och det kännetecknas av en kraftig försämring (inom timmar eller dagar) av det mentala tillståndet jämfört med patientens tidigare baslinje för det mentala tillståndet. Det kan förstås vara en utmaning att ta reda på vad baslinjen för det mentala tillståndet är hos en person med demens. För att göra detta krävs någon som har regelbunden kontakt med personen med demens och tillbringar tillräckligt mycket tid för att fastställa baslinjen för det mentala tillståndet så att delirium kan upptäckas när det inträffar. Annars kan man anta att den äldre personen har ett kroniskt förändrat mentalt tillstånd till följd av demens, när personen i stället har ett tillfälligt förändrat mentalt tillstånd från ett UVI-utlöst delirium.

Å andra sidan finns det en undergrupp av personer (såsom diabetiker, patienter med kvarliggande kateter med mera) som kan ha kroniska bakterier i urinen (bakteriuri) som i allmänhet inte har några synliga symtom och vanligtvis inte kräver antibiotikabehandling. Dessa personer kan dock ständigt behandlas för "UVI" som verkar komma tillbaka hela tiden efter avslutad kortvarig antibiotikakur.

En viktig skillnad när man ska avgöra om en äldre persons förändrade mentala tillstånd orsakas av UVI är om behandlingen av UVI leder till någon förbättring av det mentala tillståndet. Detta hjälper till att skilja på om den äldre personen har återkommande delirium orsakat av UVI eller något annat (t.ex. delirium på grund av en annan orsak eller kronisk demens).

Om den äldre (med eller utan demens) drabbas av återkommande konfusion på grund av urinvägsinfektioner finns det några saker man kan göra för att minska risken för nya infektioner.

• Se till att hygienen är god, i synnerhet om patienten har problem med urininkontinens. Att använda en smutsig blöja för länge eller torka sig åt fel håll (hos kvinnliga patienter) kan göra att tarmbakterier förs upp i urinröret och orsakar en urinvägsinfektion.
• Kontrollera att urinretention eller urinstopp inte är ett problem. En äldre man kan ha förstorad prostata, eller en person med diabetes kan ha en neurologisk skada i blåsan, vilket gör att urin blir kvar i blåsan. Detta leder till slut till att bakterier får fäste (bakteriuri) och eventuellt en urinvägsinfektion. En sjuksköterska kan kontrollera detta genom att mäta resturin efter vattenkastning, det vill säga den mängd urin som finns kvar i blåsan efter toalettbesök. Låga doser antibiotika kan hjälpa till att avsevärt minska risken för nya urinvägsinfektioner. Vilken typ av antibiotika som bör användas beror på situationen, till exempel vilka bakterier som återkommer ofta och vilka antibiotika bakterierna redan är resistenta mot. Vanliga förebyggande antibiotika är Bactrim, nitrofurantoin, cefalexin eller fluorokinoloner. Nackdelen med antibiotika i låg dos är att bakterierna med tiden kan bli resistenta mot medicinen. VAR NOGA MED ATT RÅDGÖRA MED DIN LÄKARE OM DETTA.
• Överväg lokala östrogenkrämer för kvinnor efter klimakteriet. Det finns belägg för att denna metod fungerar genom att förebygga torrhet i slidan och ge en gynnsammare bakterieflora som hjälper till att förhindra återkommande urinvägsinfektioner. Den används inte lika ofta av olika skäl, men om den äldre inte har haft bröstcancer är det ett alternativ att överväga.
• Du kanske har hört att det kan hjälpa mot återkommande urinvägsinfektioner att dricka mycket vätska och kasta vatten ofta. Även om detta kan bidra till att "skölja ur blåsan" för att förhindra urinvägsinfektioner (och är särskilt bra för att förhindra njursten), är det inte säkert med ett stort vätskeintag för alla äldre – i synnerhet inte för personer med något av följande tillstånd: hjärtsvikt eller långt gången njursvikt. Hos dessa personer kan för mycket vätska leda till att kroppen samlar på sig överskottsvätska, vilket kallas volymbelastning. Den extra vätskan kan samlas i benen och till och med i lungorna. Dessutom kan en äldre person ha kommit så långt i sin demenssjukdom att hen ändå inte kan dricka tillräckligt med vätska. Det finns en rad praktiska skäl som kan göra detta alternativ svårt att genomföra för en äldre patient med demens.
• Tranor- eller tranbärsjuice lyfts ofta fram som ett förebyggande mått mot återkommande urinvägsinfektioner. Det är fortfarande oklart om detta faktiskt fungerar för att förhindra urinvägsinfektioner eller inte. Med andra ord kanske det fungerar eller inte, och om det gör det har det kanske bara en liten effekt; men för vissa är det värt ett försök.
• Probiotika kan hjälpa kvinnor om det förs in i slidan (oral probiotika har inte visat sig vara effektivt för att förebygga urinvägsinfektioner), men det finns få studier om användningen av vaginal probiotika för att begränsa urinvägsinfektioner. Återigen, för vissa är det värt ett försök, men fråga din läkare om detta alternativ innan du prövar det.

Den bästa strategin för varje persons situation kan variera, och alla dessa idéer bör diskuteras med vårdpersonalen. Förhoppningsvis kan den här artikeln ge dig en idé om vad du kan ta upp med din (eller din närståendes) vårdgivare när det gäller problemet med ofta förekommande urinvägsinfektioner hos äldre patienter med demens.

https://www.agingcare.com/Articles/urinary-tract-infection-dementia-155344.htm

AGGRESSIVT BETEENDE

Aggressivt beteende är ett av de mest uppslitande och svåra symtomen vid demens. Att hantera det kan vara riktigt knepigt. Men när du väl börjar förstå orsaken bakom beteendet (som ofta ligger helt i strid med personens vanliga jag) kan du börja förstå det och lära dig att bemöta det på ett sätt som hjälper till att stoppa det.

Aggressivt beteende kan antingen vara verbalt, som att svära, skrika och gorma, eller fysiskt, som att slå, knipa, krafsa, dra i håret och bitas.

Det är viktigt att komma ihåg att aggression inte är ett symtom som drabbar alla med demens – vissa drabbas av det, andra inte.

Orsaker till aggression

1. fysiskt obehag
   2. miljön
   3. sociala problem
   4. psykologiska problem

Fysiskt obehag

Om den person du vårdar är sjuk eller har ont kan hen reagera med utfall eftersom smärtan gör hen förvirrad eller rädd – hen förstår helt enkelt inte vad det beror på. Det kan bero på sjukdomar som en urinvägsinfektion eller halsfluss, eller så kan hen känna obehag på grund av förstoppning eller törst. Glöm inte heller eventuella långvariga hälsoproblem som kan orsaka obehag, som artrit, eller vilken inverkan mediciner kan ha på personens psykiska välbefinnande.

Miljön

Är rummet för ljust, bullrigt, trångt, varmt, kallt eller allmänt överstimulerande? Det kan göra att någon med demens känner sig vilse eller överväldigad och därför gör utfall av rädsla eller frustration.

Sociala problem

Ta reda på om den person du vårdar känner sig ensam, uttråkad eller saknar social kontakt. Hen kan behöva viss sensorisk stimulering. Om andra personer är delaktiga i vården är det värt att ta reda på om det har skett några förändringar den senaste tiden. Om till exempel en omtyckt vårdare är på semester kan det göra att en person med demens känner sig otrygg och börjar uppträda aggressivt.

Psykologiska problem

Demens påverkar hur du uppfattar och förstår omvärlden. Om du känner det som om dina rättigheter ignoreras – vilket en del gör – kan det göra att du vill göra utfall. Förändringar i hjärnan kan också göra att personer som lever med demens upplever mer extrema reaktioner än förut. Så där som hen tidigare kanske hade reagerat med frustration om hen kände att någon var otrevlig, reagerar hen nu med våld.

Demens kan också orsaka hallucinationer, vanföreställningar och paranoia, vilket kan leda till aggression eftersom personen inte riktigt förstår vad som händer. Om den person du vårdar inte känner igen var hen är, eller vem du är, kanske hen tror att du är en främling som försöker skada hen. Det är därför inte så konstigt om hen gör utfall och slår dig – skulle inte du göra samma sak?

Hur ska du bemöta aggressivt beteende?

Att vara den som drabbas av aggressivt beteende orsakat av demens är utan tvekan svårt och ofta traumatiskt. Det finns dock åtgärder du kan vidta för att hantera det både nu och i framtiden. Det finns inget enkelt standardiserat svar som passar alla, men generellt sett är det bäst att:

1. Försök att hålla dig lugn

Även om detta kan låta enklare än det är, kan ett argt eller defensivt bemötande göra situationen värre. Försök att inte visa rädsla eller oro, ta ett djupt andetag och ta ett steg tillbaka för att ge personen lite utrymme att lugna sig.

2. Identifiera orsaken

Detta är inte alltid uppenbart, men tänk på vad som hände precis innan personen blev våldsam och fråga dig själv om det kan ha utlöst det. Kan hen till exempel ha ont eller känna obehag, och kan du åtgärda det?

3. Sätt dig in i personens situation

Försök att se situationen ur deras perspektiv. Om de har reagerat starkt efter att du har försökt att bada dem eller hjälpt dem att gå på the toalett, kan det bero på att de känner sig generade eller skamsna. Även om du vet att du bara försöker hjälpa till, kan demens innebära att den person du vårdar inte längre har samma förmåga till resonemang eller logik.

4. Trösta och lyssna

När de har slutat uppträda våldsamt och är villiga att låta dig närma dig dem, behåll ögonkontakten och tala med en låg, lugnande (men inte överlägsen) röst. Förklara lugnt att du vill hjälpa till och lyssna om de kan berätta vad problemet är.

5. Använd avledningsmanövrar

Försök att flytta fokus till en annan aktivitet om du tror att det är detta som orsakar aggressionen, eller välj en sysselsättning som är mer avkopplande, som att lyssna på musik eller gå en promenad med dem.

6. Straffa dem inte

Det kan vara lätt att känna att man vill skälla ut personen som ett obstinat småbarn när den har varit aggressiv, men hen har troligen ingen verklig uppfattning om vad hen har gjort för fel, eller varför det är olämpligt (och kanske inte ens minns händelsen dagen efter).

7. Prata med en vän

Försök att undvika att släppa ut dina frustrationer på den person du vårdar. Avsätt tid för att träffa vänner som förstår din situation, prata med din husläkare, en kurator eller en demenssamordnare, eller en stödgrupp. Det finns andra människor som sitter i samma båt.

Från: https://www.unforgettable.org/blog/agitation-aggression-whats-causing-this-behaviour