Vård i vardagen

TÅLAMOD: Personer som har LBD rör sig mycket långsamt. De fungerar också vanligtvis i en annan takt än vi gör. Att sakta ner och anpassa sig till deras tempo kommer att göra en enorm skillnad för er båda.

Denna sida erbjuder hjälp med många ämnen så vänligen rulla nedåt för att hitta utmärkt information om dagliga aktiviteter som BAD, ÄTA & SVÄNGA (svårigheter att svälja), TOALETTBESÖK, GÅNG (med gåstolar/rollatorer), hjälpsamma HJÄLP_MEDEL och ett föres_laget FÖRSTA HJÄLPEN-KIT.

HJÄLP MED DAGLIGA AKTIVITETER: Arbetsterapeuter kan hjälpa patienter med dagliga funktioner som att tvätta sig, hitta kläder, klä på sig, använda toaletten och strukturera ett dagsschema. De kan också träna vårdgivare och assistenter att följa detta dagsschema och att hjälpa personer med dessa aktiviteter. Detta hjälper också individer att behålla en känsla av självständighet och autonomi. Se nedan för några tips om hjälp med dagliga aktiviteter.

Bad

Följande länk från ThisCaringHome.org ger utmärkta råd om ”7 steg till bättre bad”. Du kan klicka på varje nummer för många detaljer:
http://www.thiscaringhome.org/virtual_home/bathroom_7steps.aspx

Fler användbara råd finns nedan från National Institute of Health. Observera att detta dokument gäller personer med Alzheimers sjukdom, men många av samma steg kan användas för personer med LBD beroende på sjukdomsstadiet.
https://d2cauhfh6h4x0p.cloudfront.net/s3fs-public/caregivingtips_bathing_final_12oct09_0.pdf?x_6Lu7vnZsrVpFwW0o.qV6tfuYA459JF

När du ger duschar eller bad – undersök huden noggrant efter liggsår, utslag, missfärgningar, svullnad eller ödem. Du vill förhindra att dessa förvärras och du bör nämna dem för din läkare eller sjuksköterska så snart som möjligt. Dessa kan också eventuellt vara tecken på andra medicinska tillstånd.

Klä på sig (hjälp med) – Håll det enkelt genom att använda enstaviga och konsekventa uppmaningar i samma ordning som: ”Höger hand upp” och sedan ”Vänster hand”. Patienten bör ha kläder som är enkla att ta på (bör inte vara för tajta)

Märkning: Märk lådor, skåp, dörrar

Äta & svälja

Äta

1) Tips för att hjälpa personer att äta och 2) förslag på hälsosam kost

VATTEN behövs under hela dagen för att hjälpa till att förhindra förstoppning, uttorkning och för att få venerna att svälla upp för blodprovstagning, droppbehandling etc.

Nedan följer några ät-tips från Alzheimer’s Reading Room

När kognitionsproblemen förvärras kan det vara svårt att uppmuntra en person att äta en hälsosam måltid. En viktig sak du behöver överväga är om personen inte kan äta – om de har svårt, ont eller inte kan svälja. Du bör prata med din läkare för att ordna så att en kvalificerad logoped bedömer personen om så är fallet.

I en studie som gjordes vid Boston University fann forskare att patienter som åt från röda tallrikar åt 25 procent mer mat än de som åt från vita tallrikar.

Bestick. Vid någon tidpunkt kan personen få problem med att använda gafflar, knivar, skedar och så vidare. Om så är fallet kan du pröva plockmat som kycklingbitar, fiskpinnar, hamburgare och räkor.

Få ögonkontakt när ni äter. Om möjligt, sitta rakt framför personen och få ögonkontakt med hen och le innan ni börjar äta. Börja sedan äta utan att prata. Förhoppningsvis följer hen efter. Ha tålamod eftersom du kan behöva göra detta ett tag innan det börjar fungera. Få tillbaka leendet.

Lägg upp maten på tallriken. Om personen har svårt att äta är det till stor hjälp med mindre mat (portionsstorlek) och färre saker (en eller två matval). Dessutom, om det finns en maträtt som din patient verkligen tycker om, lägg den på tallriken och en annan maträtt precis bredvid. I vårt fall älskade min mamma potatismos. Så jag lade upp det på ett sådant sätt att potatismoset var till höger (när hon tittade på tallriken) och det skurna köttet (biff, kyckling, fläskkotlett och så vidare) till vänster. Min mamma åt med vänster hand och det är därför jag lade potatismoset till höger. Jag skar också köttet eller fisken i väldigt små bitar. Hon var tvungen att passera köttet för att nå potosmoset med sin gaffel, så min tanke var att hon var tvungen att se köttet.

Beröm maten. Det är bäst att lägga sig till med vanan att äta tillsammans med dem. Om du ska prata, beröm maten. Ingen lång förklaring, en enkel förklaring – mmm, det här är jättegott. Bra och positiv förstärkning kan vara till hjälp. Du kan också berömma din patient för att hen äter.

Skapa en positiv stämning innan ni äter. Bara släng inte fram maten framför din närstående. Skapa en positiv stämning. När jag till exempel hade Dotty sittande vid köksbordet, och medan jag lagade maten, brukade jag börja sjunga en av Dottys sista sånger, som Shine on Harvest Moon. Eller så hittade jag bara på någon sång för att få hennes uppmärksamhet och få henne att interagera med mig. Det gjorde alltid Dotty på gott humör att sjunga.

Var tyst. När Dotty väl började äta brukade jag oftast vara tyst. Detta för att hon inte skulle bli distraherad från maten. Personer med demens kan lätt bli distraherade och kan bli förvirrade om man försöker få dem att göra flera saker samtidigt. En sak i taget.

Ät små portioner hela dagen lång. Jag brukade ge Dotty sex potatischips åt gången. Om du kan få din närstående att äta en liten mängd, flera gånger under dagen, kan det hjälpa. Hur viktig är näringen? Den är absolut viktig. Du måste dock vara realistisk. Till exempel så fungerar glass vanligtvis mycket bra. Den är en källa till vätska. Du kanske måste ta till Boost eller Ensure som ett tillskott till måltiderna. 3 till 4 uns som mest, vid ett och samma tillfälle, rekommenderas. Tänk så här. En bit broccoli eller spenat är bättre än ingenting. Så små saker hela dagen lång.

Ställ dig själv några frågor. Vad gillade personen bäst att äta tidigare? Inte vad du gillar eller tror är bäst, vad tyckte hen om?

http://www.alzheimersreadingroom.com/2015/02/16-ways-get-dementia-patient-eat-more-food.html

Svälja

Minska demensrelaterade SVÄLJNINGSPROBLEM

Enligt Timothy Hudson på lewybodydementia.ca: Kvävning är alltid en risk, även när man är frisk. Det finns dock ett långsamt och tyst hot som måste undvikas aktivt, aspiration: att av misstag få mat eller vätska i lungorna i stället för i magen.

Aspiration leder ofta till lunginflammation genom att vätska samlas i lungorna, vilket är en av de vanligaste dödsorsakerna hos sköra personer.

Dementia with Lewy Bodies påverkar det autonoma nervsystemet, vilket gör enkla och i övrigt automatiska reflexer ineffektiva. Det är därför sväljsvårigheter, fluktuationer i blodtryck och hjärtfrekvens, inkontinens och sömnstörningar ofta blir ett problem. Det ”omedvetna” sinnet blir i princip oförmöget att tala om för kroppen vad den ska göra.

Även om aspiration vid Lewy Body Dementia kan vara oundviklig i ett mer framskridet stadium, finns det mycket man kan göra för att undvika det tidigare. Noggrann övervakning av ätandet kan göra en mycket stor skillnad och kan avsevärt förlänga en god livskvalitet.

Ät när personen är vaken och pigg.

Dagtrötthet är vanligt vid demens. Vid Lewy Body Dementia kan dessutom uppmärksamheten variera mycket. Det gör det mycket viktigt att äta när tillfället ges, om möjligt – när vakenheten är god. Detta brukar också vara till stor hjälp för sväljningen och ätandet i övrigt.

Var uppmärksam så att din närstående inte blir för trött under måltiden. Om så är fallet kan det vara klokt att sluta och lämna en del mat oäten, snarare än att riskera andra komplikationer som att sätta i halsen eller få ner mat i luftstrupen (spiration). Att bestämma en tidsgräns för måltiden i förväg kan också hjälpa. Det ger också lite tid över innan det är dags att lägga sig, samt för att borsta tänderna.

Koncentrera dig på ätandet. Undvik distraktioner.

Det finns många saker som har hjälpt mot att sätta i halsen och vid aspiration av små partiklar. Det viktigaste har varit att begränsa distraktioner. Det innebär att ätandet sker i en så lugn miljö som möjligt, med så lite som möjligt som drar till sig uppmärksamheten. Begränsa visuella distraktioner, buller, aktivitet och till och med samtal om det är ett problem att prata medan man har mat i munnen. Att koncentrera sig till fullo på att tugga, svälja och tömma munnen innan nästa bit mat kommer in är avgörande.

Börja med vätska. Och även under måltiderna.

En fuktig mun och svalg behövs för att svälja smidigt. Att ta en liten klunk eller något mycket fuktigt sätter oftast igång salivproduktionen, vilket underlättar sväljningen, och mer vätska hjälper i allmänhet också till att hålla vätskebalansen.

Vätskeintaget är också avgörande för den allmänna hälsan, eftersom det minskar risken för urinvägsinfektioner, balanserar elektrolytnivåerna, upprätthåller en fungerande matsmältning med mera. Att aktivt uppmuntra till vätskeintag kan göra stor skillnad. Även om det gamla ordspråket "man kan leda hästen till källan, men inte tvinga den att dricka" stämmer, är det oftast väl värt ansträngningen och frustrationen för att få hälsofördelarna.

Håll vätskekonsumtionen så hög som möjligt under måltiden och välj dryck utifrån vad personen tycker om (så att de är mer benägna att dricka den) samt vad som ger mest nytta när det gäller kaloriinnehåll, konsistens och vad som passar till den mat som äts.

Håll hakan rak eller nedåt.

Att titta uppåt kan öka risken för aspiration. När huvudet lutas bakåt lutas hakan uppåt, vilket öppnar luftvägarna i svalget och drar ihop matstrupen något, vilket ökar risken för att mat eller vätska hamnar fel.

Om du kan hålla hakan mer nedåt hjälper det. Det innebär ofta att om det finns saker som din närstående tittar på medan de äter, bör de vara i ögonhöjd eller lägre. Om du dessutom hjälper till att lägga maten i munnen på dem bör du göra det från en lägre position så att de inte lutar huvudet bakåt när maten läggs i munnen.

Gör maten i munsbitar eller puréa den.

Ta reda på vilka livsmedel som är svåra och analysera annan mat innan du serverar den för att se om den behöver modifieras. Om du märker att kycklingbröst är ett problem kan fläskkött och annat kött också vara det. Ibland kan modifieringen vara så enkel som att skära i små bitar, andra gånger kan det vara att puréa eller göra juicer eller smoothies.

Att skära maten i små bitar ger två fördelar: det gör det svårare att få in stora mängder i munnen på en gång, och maten kräver mindre tuggning.

Använd små bestick så att stora mängder mat inte kan stoppas in i munnen lika lätt eller snabbt.

Tillsätt sås för att hålla maten fuktig.

Såser finns i många former och de flesta av dem hjälper till vid sväljning. Ketchup, majonnäs, skysås, grill sås, geléer och annat kan göra maten mer smakrik och rolig, samt göra det lättare att svälja. Prova några nya för att få lite variation: när det blir svårare att svälja blir valmöjligheterna ofta begränsade, och en ny smak kan hjälpa.

Se till att munnen är tom före nästa tugga.

Personer med demens fortsätter ofta att stoppa in mer mat innan den föregående tuggan har sväljts. ”Fickbildning” (pocketing) är en vanlig tendens: att behålla en del mat i kinderna eller bak i munnen i stället för att svälja ordentligt. Håll ett öga på detta: även om det inte händer ofta kan det ske spontant, särskilt när personen är trött eller tillfälligt distraherad.

Om du kan uppmuntra dem att ta en klunk av någonting kan det hjälpa till att rensa munnen. Överväg också att be dem stanna upp och göra en dubbelsvalningsrörelse för att säkerställa att så mycket som möjligt har sväljts ned.

Yoghurt eller äppelmos som efterrätt.

Några skedar yoghurt eller äppelmos hjälper till att rensa bort eventuella matrester, särskilt om det går några minuter innan de äts. Detta är i regel ganska lätt att svälja och hjälper dessutom till att förhindra sura uppstötningar.

Gör smoothies eller förtjocka vätskor om det behövs.

Tunna vätskor som vatten kan rinna för snabbt ner i svalget och i luftstrupen i stället för i matstrupen. För att undvika detta kan tjockare vätskor hjälpa. Det finns olika konsistenser i vanliga drycker. Till exempel är tomat-, mango- och apelsinjuice med fruktkött alla ”långsammare” än äppeljuice. Detta är något som skiljer sig åt för varje individ, så jag kommer inte att gå djupare in på det, men det finns smakslösa gelatinpulver som kan tillsättas till alla ”snabba” vätskor (vatten, juice, kaffe etc.) för att göra dem ”långsammare”.

Ett alternativ är att göra egna juicer och smoothies med egna färska eller frysta ingredienser. Detta gör att du kan göra dem så tjocka eller tunna som passar bäst för situationen, och gör det också möjligt att på ett kreativt sätt anpassa kalorier, smak och innehåll i dryckerna för din närstående. De kanske gillar dem så mycket att de inte vill äta vanlig mat.

Borsta tänderna efter varje måltid och mellanmål.

Att göra rent i munnen efter ätandet minskar risken för aspiration avsevärt. Om din närstående kan borsta sina egna tänder är det jättebra. Om inte, får du sannolikt hjälpa till eller göra det åt dem. Du behöver inte använda tandkräm eller vara i ett badrum: det viktigaste är att få bort matresterna. Använd ett kärl eller en skål så att de kan spotta ut det som finns i munnen. Om tipsen ovan följs bör det inte finnas särskilt mycket kvar i munnen, men det är klokt att få bort allt så att kvävning och aspiration inte inträffar efteråt när personen vilar.

Var uppe efter ätandet för att maten ska sjunka undan.

Gå inte och lägg dig direkt efter att måltiden är avslutad. Att luta sig tillbaka för snabbt efter maten kan öka risken för sura uppstötningar (GERD) samt aspiration. Var upprätt i 20 minuter, eller så länge som möjligt efteråt. Detta hjälper maten att komma längre ner i matsmältningskanalen, vilket ökar sannolikheten för att den bearbetas ordentligt och att mer av maten försvinner från munnen, vilket i sin tur minskar risken för att den hamnar i lungorna. http://www.lewybodydementia.ca/solve-swallowing-problems-and-avoid-aspiration-in-dementia

SURPRÄNILA

När personen äter, gör så gott du kan för att hålla hen i upprätt läge. Att sjunka ihop framåt eller luta sig bakåt är inte bra för matsmältningen. Om hen rapar mycket, klagar på halsbränna och har en ständig torrhosta kan det vara reflux. Det är viktigt med små portioner åt gången och att tugga maten noga.

Motion

Öva på gångträning med hjälp av en metronom, ett verktyg som musiker använder för att hålla en jämn takt. En studie som publicerades i mars 2010 i PLoS One visade att när personer med Parkinson gick till ljudet av en metronom inställd på ungefär 10 procent snabbare än deras snabbaste steglängd, förbättrades deras gång avsevärt.

Det finns en kostnadsfri metronomapp för din mobiltelefon som heter imetronome.

Toalettbesök

Toalettbesök för personer med demens – Utmärkta råd från Family Caregiver Alliance: https://www.caregiver.org/toileting-dementia

• Inred badrummet så att det blir så enkelt som möjligt för personen att komma upp på och av toaletten, till exempel genom att ha en förhöjd toalettsits och handtag att hålla i.
• Var uppmärksam på när personen ger tecken på att behöver gå på toaletten, till exempel oro, rastlöshet, att hen drar i kläderna, vandrar omkring eller rör vid könsorganet. Ha en rutin och ta personen till toaletten enligt ett regelbundet schema, till exempel varannan timme. Du kan behöva reagera snabbt om någon visar att de behöver använda toaletten.
• Vissa personer har ett fast schema, särskilt för tarmtömningar. Om det är så, påminn personen om att gå på toaletten vid den vanliga tiden, till exempel direkt efter frukosten.
• Om personen behöver hjälp med att klä av sig, hjälp till genom att röra dig långsamt och uppmuntra hen att hjälpa till. Påminn personen om att hen måste dra ner byxorna innan hen sätter sig ner. Kläder som är enkla att ta av underlättar, till exempel byxor med resår i midjan.
• Stressa inte personen; ge dem tid att tömma tarm och blåsa. Det kan ta en liten stund att komma igång. Gå därifrån och kom tillbaka om några minuter eller ställ dig precis utanför dörren.
• Räck personen toalettpapper att använda vid behov. Du kan behöva hjälpa till att få igång personen. Det kan ibland vara enklare att använda våtservetter än toalettpapper om du behöver torka åt dem.
• Hjälp till att dra upp byxorna igen vid behov. Ibland går personen iväg utan att dra upp byxorna, vilket innebär en fallrisk. Värna om integriteten och blottbarheten så mycket som möjligt.
• Sätt upp en skylt, helst med en bild, på dörren till badrummet. Håll badrumsdörren öppen så att personen kan se toaletten.
• Använd en pottsol eller ett urinflaska vid sängen på natten så att personen inte behöver stiga upp och gå till badrummet, vilket ökar risken för fall och inkontinens. Ha en nattlampa om personen ändå går på toaletten på natten. Om en person känner stark trängning när den behöver kasta vatten, kan en pottsol eller urinflaska vid fåtöljen i vardagsrummet också vara till hjälp.
• Ibland drar personer ner på sitt vätskeintag av rädsla för att inte hinna till toaletten. Uttorkning kan leda till andra problem, inklusive urinvägsinfektioner. Se till att de får i sig vätska genom att dricka under dagen. Däremot kan det vara bra att begränsa vätskan på kvällen. Koffein och alkohol kan också öka trängningarna vid urinering.
• Att använda inkontinensskydd i underkläderna kan vara ett sätt att ingjuta trygghet hos någon så att de slipper stressa eller få panik när kissnödigheten sätter in.
• Blomkrukor på golvet, papperskorgar och andra behållare kan misstas för en toalett. Ta bort dem från det utrymme där personen vistas och från närheten till toaletten. Håll vägen till badrummet fri från hinder och oreda.

Promenader

Råd om promenader från en vårdgivare: Om det fortfarande är möjligt, säkert och roligt för din närstående med Lewy Body Dementia att promenera – gör det! Det kan vara en räddning: fysiskt, känslomässigt och själsligt. Om förmågan att gå går förlorad, se till att komma ut i frisk luft – eller åtminstone till ett fönster.

Att hålla en närstående rörlig gör också att personen håller ett bättre humör, känner sig mer självständig, får konditionsträning och får hjälp att förbättra sina sömnmönster. I många fall kan gångförmågan finnas kvar mycket längre än man kan tro. Det krävs dock ofta ett stort engagemang från en närstående vårdgivare för att upprätthålla detta, i form av att göra det till en rutin, underlätta det, vara vaksam på säkerheten och ofta fysiskt stötta personen under promenaden.

Var närvarande och stötta fysiskt

Håll i någon som inte är helt stabil hela tiden. Beroende på din närståendes rörlighet, styrka, balans och hållningsstabilitet kan du behöva hålla i personen fysiskt för att se till att hen förblir upprätt och på rätt spår. Undvik att bli distraherad så att du kan fokusera på hens promenad. När en person väl börjar falla är det nästan omöjligt att stoppa hen, hur snabbt du än reagerar. Du kan dock ofta ana en annalkande ostadighet och hjälpa hen att komma till en säker plats att sitta på innan det händer, om du har en direkt kontakt medan hen är i rörelse.

Att hjälpa en person att gå kan vara farligt även för dig. Att försöka hålla upp en person eller stoppa ett fall kan mycket lätt leda till muskelsträckningar eller att du själv faller. Var oerhört försiktig, planera i förväg och var ständigt uppmärksam.

Om du hjälper en person att gå bör du ta reda på och lära dig vilken hållning som är bäst för dig att hjälpa till med, lämpliga sätt att hålla fast personen, stödanordningar som gångbälten med handtag och andra metoder. Varje människa är unik: alla scenarier kan inte tas upp här – det är bäst att du själv söker upp den information som passar din exakta situation. En arbetsterapeut eller fysioterapeut bör kunna bedöma och hjälpa dig med detta. Att agera utifrån en personlig bedömning hjälper din närstående att behålla rörligheten längre.

Rollatorer och gåstolar är avsevärt mycket effektivare än käppar. Man måste vara noga med att försäkra sig om att din närstående har tillräcklig förståelse och koncentration för att kunna fokusera på hur dessa hjälpmedel används för att få någon nytta av dem. Ompröva denna förmåga regelbundet, eftersom kognitionen vid Lewy Body Dementia fluktuerar kraftigt och ibland försämras snabbt.

Du kan behöva hjälpa till att styra hens rollator för att undvika kollisioner. Synproblem blir sannolikt uppenbara när man använder en rollator, eftersom placering av föremål, avstånd, höjder och strukturer felbedöms. Om hen accepterar din hjälp underlättar det om du lägger ena handen på rollatorn eller på hens arm eller rygg för att försiktigt styra hjälpmedlet och göra upplevelsen säkrare. Det blir också mindre frustrerande eftersom det blir färre kollisioner med trottoarkanter, dörrkarmar och liknande.

Rollatorer och gåstolar: Vad är det för skillnad?

Gåstolar är lättaramar med fyra ben som i botten har gummikuddar, ungefär som en käpp, ibland utbytta mot två skidor och två tennisbollar beroende på användning, terräng med mera. Rollatorer har en sits, fyra hjul och handbromsar för att hejda hjälpmedlet, vilka oftast går att låsa så att personen kan använda rollatorn som en stol.

Gåbord är stabilare, men otympliga, långsamma och ibland klumpiga, och används i regel bara för kortare sträckor. Rollatorer är svårare att hantera eftersom de kan rulla iväg, då hjulen – till sin konstruktion – rullar lätt, och eftersom din närstående kanske inte förstår sig på bromsarna.

Det finns en nyare typ av rollator som också är en transportstol, vilket är en stor förbättring. I grund och botten fungerar de som en vanlig rollator med små hjul, handtag och bromsar, men sitsen är vänd framåt (i stället för bakåt som på de flesta rollatorer), och det finns fot- och armstöd så att en annan person kan skjuta på och styra rollatorn medan någon sitter i den på ett säkert sätt. Vanligtvis är rollatorsitsar inte särskilt bekväma eller stabila.

Kom ut i frisk luft. Även om det är omöjligt att gå

Förr eller senare, av en eller annan anledning, kommer det att bli osäkert eller omöjligt att gå. Jag hoppas att du under lång tid kan möjliggöra utflykter utanför den vanliga miljön genom att ta med din närstående i rullstol eller låta dem sitta på en rollator. En förändring av miljön och de nya intryck som det för med sig verkar vara avgörande för deras välbefinnande. Naturen botar.

–Timothy Hudson via http://www.lewybodydementia.ca/walking-is-great-for-lewy-body-dementia

Användbara produkter

Mugg med pip: Många tycker att det är svårt att dricka ur ett glas utan att spilla. Andra kan inte få ett sugrör att fungera bra. En mugg med pip kan fungera utmärkt och hjälpa personer att få tillbaka sin självständighet och sin värdighet. Ingen behöver hålla den åt dem; de behöver inte fler handdukar runt halsen. De kan lyfta den själva, ta en klunk när de vill, och det blir inget spill. Och det kan göra dem glada att kunna göra det.

Förnödenheter

Följande är många saker som du kan uppleva att det är bra att ha hemma:

• Bacitracin och/eller Aquaphor – för mindre skärsår
• A&D-salva – används som hudskydd
• Plåster, kompresser
• Engångshandskar – eller ”undersökningshandskar” – vinyl (många är allergiska mot latex)
• Våtservetter för barn
• Vattenfri tvål och vattenfritt torrschampo (No Rinse Body Wash and No Rinse Dry Shampoo) – hjälper en konvalescent person att känna sig ren och fräsch utan att använda vatten. Har en mycket behaglig doft. Skonsamt för vårdgivaren.
• Halkfria tofflor
• Skyddande madrasskydd
• Ficklampa
• Nattlampa
• Babyvakt – Detta fungerar mycket bra om du är i ett annat rum än den person som behöver vård
• Säng- och rullstolsbricka
• Alkohol
• Sterilt vatten
• Liten sax
• Vicks
• Chapstick
• Biotene munskölj för muntorrhet – används med tops
• Tops för Biotene
• Ögondroppar mot torra ögon – när ögonen TÅRAS betyder det att ögonen är torra. Dessa kan användas några gånger om dagen
• Chux – detta är engångsunderlägg som används i säng