Vilka är med i ditt ”lätt-team”?

I våra stödgrupper pratar vi ofta om hemtjänstpersonal, sällskapsdamer och så vidare. Den här typen av hjälp är mycket viktig men ofta svår att få till. Men på en nyligen hållen anhöriggrupp diskuterades en annan typ av hjälp som är ganska lätt att ordna och väl värd att göra.

Det är inte ovanligt att anhöriga berättar att de, utöver alla svåra symtom, praktisk omvårdnad, hantering av ekonomi, anställning av vårdare med mera, kan känna sig överväldigade av den uppmärksamhet som deras nära och kära behöver och ibland rent ut sagt kräver. En gruppmedlems man blir lättare arg om han känner sig för isolerad och är mycket gladare om han känner att folk uppmärksammar honom. En annan uttryckte det så här: ”Han vill ha min uppmärksamhet hela tiden! Det är som att ta hand om en krävande tvååring, men han är inte långt när lika söt!”

Eller ibland kan en hallucination förvandlas till en vanföreställning och den som vårdar och personen med LBD fastnar i en meningslös konversationscykel som lätt kan eskalera och bli svår, om inte skrämmande. Till exempel kan familjemedlemmen anklagas för något (stjäla pengar, vara otrogen med mera), och det är svårt att ta sig ur den onda cirkeln. Att bara motbevisa vanföreställningen hjälper sällan eller aldrig.

Här är ett tips att lägga i din ”anhörigverktygslåda”. Jag kallar det för ditt ”lätt-team” eftersom det är ganska enkelt att ordna och sätta igång. Ha två eller tre vänner eller familjemedlemmar med i ditt team. En gammal vän till din närstående eller en nära familjemedlem är bäst. Säg åt dem att du ibland kan skicka ett sms och säga något i stil med: ”kan du ringa Joe just nu?” Berätta för dem att de bara behöver föra ett enkelt samtal med din närstående i några minuter. Förklara hur detta skulle distrahera deras vän vars hjärna inte låter dem släppa en fix idé, eller som bara behöver lite vänlig uppmärksamhet.

Jag upptäckte hur enkelt och hjälpsamt detta kan vara en dag då min man fastnade i en vanföreställning riktad mot mig och jag började känna mig trakasserad. Jag skickade ett sms till hans bästa vän: ”kan du ringa Paul just nu och bara prata i några minuter?” Han ringde omedelbart och det bröt förtrollningen. Först klagade min man för sin vän över ”den här kvinnan som inte vill samarbeta med mig”, men kunde sedan föra ett helt vanligt samtal. När samtalet var slut befann han sig på en ”annan plats”.

Så välj ut ditt ”lätt-team”. Berätta för dem hur till stor hjälp detta kommer att vara för dig. Ha minst två, helst tre, personer redo eftersom de kanske inte är tillgängliga just när du behöver dem. Vänner och familj känner sig ofta hjälplösa men vill ändå gärna hjälpa till. Låt dem veta att det här är ett enkelt sätt för dem att göra en enorm insats!