Att hantera hallucinationer och vanföreställningar – Del 1

Att vara med en närstående som upplever hallucinationer är en omtumlande upplevelse och kan faktiskt kännas väldigt skrämmande. I det här blogginlägget tar vi upp "enkla" hallucinationer. I del 2 kommer vi att prata om den mer komplexa situationen med vanföreställningar med eller utan hallucinationer.

Rädsla är ofta vår första reaktion när vår närstående med LBD ser saker som inte finns där, eftersom det gör att vi känner oss desorienterade och tappar kontrollen. Men det är ofta inget att bli rädd för. Så när du först märker att din närstående ser något som inte finns där... Ta ett andetag. Det här kan kännas som en kris. Det är det faktiskt inte. Ta några sekunder för att jorda dig själv, fysiskt och känslomässigt. Bokstavligt talat... känn dina fötter mot golvet. Ta några andetag och andas ut l-å-n-g-s-a-m-t.

När du har gjort det kan du bedöma situationen. Det här är inte rätt tillfälle att tillrättavisa personen och försöka tvinga tillbaka hen till verkligheten. Att göra det gör hen mest troligt upprörd och förvärrar situationen, vilket faktiskt kan leda till en kris. I många situationer kan det vara till hjälp att helt enkelt vara nyfiken på vad hen ser. Personen kanske upplever det som förvirrande och behöver få prata om det som händer.

Tidigt i sjukdomen kan personen med LBD fråga dig om du ser det som hen ser. Om personen är medveten om sin diagnos och kan prata om det kan du förklara att det är en del av sjukdomen. Var trygghetskapande och tala med lugn och mild röst. Det som är så fantastiskt med LBD är hur en persons förståelse kan förändras från en stund till en annan, och de behöver få prata om det de upplever. (För personer i det här stadiet av sjukdomen kan vår stödgrupp LBD Crew vara till hjälp.)

Jag lärde mig ett enkelt tillvägagångssätt av en av min mans vårdare. När min mans vårdare fick frågan "vilka är alla de här människorna i rummet bakom dig?" svarade hon: "Det vet jag inte, för ibland kan du se saker som jag inte kan, men vad de än gör här är du trygg och jag är också här med dig." Det lämnar utrymme för att du inte kan se det som hen ser, men det varken dömer eller korrigerar personens upplevelser. Att säga "du kan" göra något är till och med lite stärkande. Personer med LBD har förlorat så mycket. Att få höra att de kan göra något som vi inte kan är helt enkelt trevligt. Jag insåg detta när jag kunde använda det svaret med min man. När han frågade mig om något han såg frågade jag honom med ett leende på läpparna: "Jag är inte säker på vad du ser. Använder du kanske dina superkrafter för att se saker som jag inte kan?" Han fick ett nöjt, nästan stolt leende på läpparna och nickade instämmande: "Det tror jag att jag gör." Allt förblev glatt och snart spelade den hallucinationen ingen roll längre. Ofta, när hallucinationen inte börjar som skrämmande, kan ett lugnt och varsamt bemötande skingra situationen. Det respekterar personens subjektiva verklighet, vilket gör det mer troligt att hen förblir lugn. Och ofta blir personen distraherad och går vidare. Andra gånger är det inte så dumt att bara låta det ha sin gilla gång. Min man berättade en gång för mig: "Jag har haft så roligt på sista tiden när jag har lekt med de små barnen." Jag insåg att han faktiskt hade hallucinerat om små barn den sista tiden, och ärligt talat var jag glad att han tyckte om det!

En vanlig utlösande faktor för hallucinationer kan vara ett föremål på andra sidan rummet. Lewy body-demens påverkar hjärnans synbark, vilket gör att personens hjärna feltolkar det som ögonen ser. En tröja som hänger över en stolsrygg kan se ut som en person med långt hår som stirrar på dem. Det kan alltså vara så enkelt som att lugnt flytta på saker. Detta fungerar särskilt bra när personen kan förstå att hen har en sjukdom som kan förvränga det hen ser.

Det kanske dock inte räcker för att lugna personen och hålla situationen smidig. Ibland kan du behöva ingripa. Fråga om det är något hen vill att du ska göra. Till exempel om hen ser små djur springa omkring. Var återigen lugnt nyfiken. "Ska jag fösa ut dem ur rummet?" "Ska vi gå in i ett annat rum? De försvinner om vi gör det." Var påhittad. Fundera på hur du skulle hantera det med ett litet barn som leker tittut eller låtsaslekar. Ditt mål är inte att rätta till deras bild av verkligheten, utan att hålla personen lugn och trygg. Att försäkra dem om att de är i säkerhet.

Slutligen måste vi nämna en mycket ovanligare, men ändå förekommande situation. Det är en negativ hallucination. Detta inträffar när en person tittar rakt på ett föremål men helt enkelt inte kan se det. Till exempel att inte kunna "se" TV-fjärrkontrollen, trots att den ligger på ett bord, mitt framför personen. Detta fenomen har lett till att vissa familjer har upplevt det som frustrerande när de har tagit med sin närstående till en ögonläkare i tron att det är något fel på ögonen, för att sedan få veta att personens syn är helt som den ska. I själva verket är detta ännu en yttring av att hjärnans syncenter inte fungerar som det ska. Den här situationen kan ofta vara mycket frustrerande för den som vårdar. Det bästa tillvägagångssättet är att lugnt räcka över föremålet till personen. Så fort du leder personens hand till föremålet verkar hen kunna se det.

Det här är bara några av sätten att hantera de lite "enklare" hallucinationerna. Om läsare av den här bloggen har haft framgång med andra strategier får ni gärna dela med er av dem i kommentarsfältet. Och som alltid, kom ihåg att Lewy Body Dementia Resource Center finns här för dig via vår telefonlinje, samt våra lokala och nationella stödgrupper för både vårdare och personer som lever med LBD.